I början av en karriär

Läraryrket följer en läsårsrytm som gör att det också tar den tiden att komma in på arbetsplatsen och att sakta men säkert komma in i sin roll som lärare. Ett steg är alltså ett läsår. Den första terminen kände jag mig så misslyckad att jag inte ens kunde prata om hur misslyckad jag kände mig. Sen visade sig att jag hade många kollegor som kände igen sig och utbrast "ja, jag gick hem och grät nästan varje dag den första tiden!"

Med ett snett leende funderar jag på om det måste vara så.

Nu längtar jag efter ett nytt läsår då jag kan få börja om och göra lite mer "rätt".

Nyfiket och ärligt

Nu är jag mitt uppe i min första termin som lärare. Det är så mycket nytt att energin inte räcker till att tänka helt klart när det gäller det väsentliga i läraruppdraget. Undervisningen. Varför sitter det inte i ryggmärgen efter terminer av VFU? Varför innehöll inte min lärarutbildning självklarheterna jag lärde mig på ena folkhögskoleutbildningen? Det är nog just där en av de felande länkarna är.

Jag lever inte upp till mitt motto nyfiket och ärligt. Jag tror jag glömt bort transparensen. Jag har glömt att nyfiket och ärligt handlar om meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet.

Varför ska eleverna göra det de gör? Hur länge och på vilket sätt?

En tanke om utbildning

Jag tänkte på idén om utbildning som utveckling och gestaltningen av det som ett ihopskrynklat papper som slätas ut 

och att det kan förkastas med bilden av utbildning som ett inte lika linjärt och kontrollerbart växande som då skulle kunna innebära att det ihopknölade pappret får sällskap av fler ihopknölade papper eller att de ihopknölade pappret blir till en origami-fågel som blir till en origami-groda eller till en bunt papper....

Syns inte, finns inte

Jag tänker alltså finns jag? Nä.

Du ser mig alltså finns jag. Inget enkelriktat utan dynamiskt samtidigt transversalt. Vi ser varandra alltså finns vi. Vi blir till i mötet med varandra, vi bekräftar varandras existens - jag ser dig, ser du mig?

Det finns många sätt att bli osynliggjord på. Förnekad existens.

Att bli förgivettagen är en.

Nationella hjälplinjen

För ett tag sedan ringde jag Nationella hjälplinjen. Jag försökte ringa dit några gånger i början av året men kom aldrig fram på grund av långa köer.

Nu var det en dag när jag låg orörlig i sängen. Den här gången hade jag mobilen i handen. Jag ringde. Jag presenterade mitt ärende, jag hade två men det sista fanns det knappt någon tid till. En del i det hela rörde homofobiskt bemötande.

Efter samtalet var jag så förbryllad och fylld med nya kval. Personen jag pratat med hade envisats hela samtalet med att kalla min partner för "han" och "honom". Trots att jag uttryckligen sagt att" jag är tillsammans med en annan kvinna".

Ifrågasättande

Jag är så himla trött på det. Blev påmind av Vacklande genus. Jag blir inte stärkt. Min kropp faller bokstavligen isär. Samtidigt som jag håller ihop den försöker jag avsluta mitt examensarbete mellan sommarjobben.

Bechdel-testet från youtube-kanalen Feministfrequency

Garderoben

1. Bygg en garderob.

2. Gå in i garderoben och förbi där i en timme.

3. Kom ut ur garderoben och skriv/rista in/karva/måla fula ord, normer och skällsord på den.

4. Betrakta garderoben.

5. Förstör garderoben - slå sönder den, elda upp den.

6. Känn livet utan garderob.

Salutogent sjuk

"Hej Dagboken!" Kändes det som jag ville inleda med som en spegling av "nu ska jag ta upp detta tradiga ämne igen"...

Jag undrar om det kan vara möjligt att vara salutogent sjuk? Jag undrar också om sjukvården skulle kunna hitta en ny retorik. Varför en ny retorik? Jo, jag är så trött på ord som just "sjuk", "defekt", "onormal" och så vidare. Det gör mig sjukare. Jag vill se världen från min position. Jag vill vara normen för min kropp. Jag vill att vi utgår från min kropp och säger så här funkar den och så här kan jag hantera det.

Jag vill bara kunna se min kropp som begriplig, hanterbar och framförallt meningsfull.

Det sticker i mig och jag ryser. Idag pratade en sköterska om en av mina gener som "defekt", men plötsligt kände hela jag mig som den defekta genen...

Logos

I begynnelsen var ordet och ordet var hos Gud. Gud sysslade med performativa talakter. Am Anfang war die Tat. #logos

Saltskog Gård

Utställningslokal.

Tråd

Trådutställning på Saltskog Gård. Mest textiltråd.

Secret Love

Museibesök i fredags. Jag vill gå dit igen. Östasiatiska museet ställer ut 27 kinesiska samtida konstnärer. 5 av dem är kvinnor. Alla är queer. Konsten är blandad.

Ganz liebe Grüße

:-)

Att tänka i ord

Sittandes i soffan förandes ett tankeresonemang om vad jag skulle svara i en viss situation upptäcker jag mina läs- och skrivsvårigheter i tanken: "...det kanske bara är en tid med ovanligt många harmoner..."

Menade hormoner. Men harmoner kanske är hormoner som gör oss harmoniska.