En tanke om utbildning

Jag tänkte på idén om utbildning som utveckling och gestaltningen av det som ett ihopskrynklat papper som slätas ut 

och att det kan förkastas med bilden av utbildning som ett inte lika linjärt och kontrollerbart växande som då skulle kunna innebära att det ihopknölade pappret får sällskap av fler ihopknölade papper eller att de ihopknölade pappret blir till en origami-fågel som blir till en origami-groda eller till en bunt papper....

Syns inte, finns inte

Jag tänker alltså finns jag? Nä.

Du ser mig alltså finns jag. Inget enkelriktat utan dynamiskt samtidigt transversalt. Vi ser varandra alltså finns vi. Vi blir till i mötet med varandra, vi bekräftar varandras existens - jag ser dig, ser du mig?

Det finns många sätt att bli osynliggjord på. Förnekad existens.

Att bli förgivettagen är en.