torsdag 15 december 2011

Videokonst

Jag vägrar att titta på tv
På tunnelbanan
Fertilize

Daisy och Paula


Så heter mobilbloggen jag bloggar på för fullt just nu. Den är främst en bildblogg.
daisyochpaula.blogspot.com

torsdag 24 november 2011

tisdag 13 september 2011

onsdag 7 september 2011

Begravningen

Jag har varit på en minnesstund för en som försvann i Estonia-katastrofen. Det här var den första begravningen jag varit på. Kistan var vacker. Vit med en drapering, ja, enkel och elegant. Och alla blomsterarrangemang! Jag hade inte haft ork eller ens en tanke på att förvänta mig något, så hela bilden blev så spännande att titta på.

Kapellet var litet och gav en intim och bekväm andlig stämning. Hela gudstjänsten kändes tillägnad den avlidne. Många psalmer och mycket musik.

Plötsligt i gudstjänsten slog det mig att däri ligger personen! Eller? Bara ett skal. Eller? Lite senare slog det mig vad som skulle hände med kistan som såg ut som en jättelik pralinask.

Personen ville inte ligga nedgrävd i någon bortglömd grav. Kremering önskades. När jag nu tänker på det, själva kremeringen, tycks den mig rätt brutal. Men det beror nog på att jag vacklar i om själen lämnat kroppen eller är mer sammanbunden med kroppen. Steget efter, att bli strödd i en minneslund, låter däremot vackert.

Sent på kvällen efter att ha smidit en stund under bar himmel var jag på väg hem. Det kändes skönt att ha bankat på stål en stund. Månen var stor och klar. Jag tittade upp mot stjärnorna för att urskilja stjärnbilder jag kan, men upptäckte genast att gatlyktorna förstörde möjligtheten till kontemplation i mötet med stjärnorna. Gatlyktornas sken blev en grumlig ridå. Men jag kunde ändå konstatera förnimmelsen av att något lättat från mitt hjärta tack vare detta fina avsked. Jag frågade mig sen hur kommer sorgen ta sig i uttryck nu?

tisdag 6 september 2011

Höstkväll



Döden

Döden är vardag på jorden. Döden är inte min vardag. Är det så för att jag bor i ett I-land?
Jag har precis fyllt 26 år och ska begrava en person som funnits hela mitt liv. Även om döden är så självklar och det ända som är säkert i livet, så är den så overklig och ogripbar. Jag älskar den här personen eller är det älskade nu?

På kvällen när sista andetaget togs var det bara overkligt. Dagen där på kom första sorgeattacken. Sådan sorg och gråt hade jag aldrig upplevt förut. Sen kom tomhet, trötthet och disträhet. Tomhet idel tomhet. Saknad. Jag letade efter alla foton jag hade. Det var chockerande nog inte så många.

Trötthet. Paus.

Jag laddade över lite bilder till en bärbar hårddisk och plötsligt dök en bild upp jag tog en vecka före det hände. Först ryggade jag tillbaka. Sen kunde jag närma mig bilden och då blev jag arg för att den inte var skarp nog. Men personen går ju inte att återskapa!

Hur behåller jag ett så komplext minne som det av en annan människa? Allt känns som en reduktion, men det är kanske ofrånkomligt. Inget är som verkligheten. Som livet.

QR-kod


måndag 5 september 2011

Bildkällor

ClipArt

Upphovsrätt

Creative Commons

Att göra en hemsida...

Vi har precis börjat lära oss att göra hemsidor utifrån gratisprogram på nätet.
Wix som är flashbaserat & Weebly som är html-baserat.

En sida finns redan ute: Tecken i tiden

måndag 9 maj 2011

Färgfobi

Under mina senaste VFU-perioder har jag mötts av elever som inte vill använda färg för då kan de bli kladdiga. Vad gör jag som lärare då? En elev bad om att få gå och hämta desinfektionsmedel till sina händer. Jag föreslog att hen skulle ha med sig handskar... Jag har tyckt mig se två linjer: vissa tycker kladd är obehagligt på riktigt men vissa verkar använda det som medel för att de tycker bild är tråkigt och onödigt.

lördag 7 maj 2011

Doing by learning


Jag upptäcker ett för mig nytt program: Autodesk SketchBookDesigner.
Mycket spännande, men utan idéer resulterade första bilden i programmet med blubblor...

fredag 6 maj 2011

B-Uppsatsen

Efter jul sade min hjärna ifrån, men jag lyckades tvinga den att fortsätta. Med resultatet att jag just nu knappt minns terminen eller litteraturen jag läst. Fast kanske om jag anstränger mig. Tyder det här på dålig studie teknik?

För ett tag sedan träffade jag en vän som går en annan utbildning på ett annat universitet. Hen berättade att de nu var färdiga med terminens alla tentor och uppsatser och efter den stundande praktiken skulle de ha ett avsnitt av återkoppling - en tid av intet nytt, men en tid då kunskaperna ska upprepas och därmed befästas.

Coolt!

Det skulle jag vilja ha och antagligen behöva.

torsdag 5 maj 2011

Varför ska jag utbilda mig?

Min handledare har varit sjuk och i henoms ställe har det vart en obehörig vikarie som första dagen förklarade varför hen aldrig skulle utbilda sig till lärare - den dåliga lönen. Vikarien hade ändå jobbat inom skolan i 15år. Ett hån mot yrket och eleverna anser jag.

En dag skulle jag hålla två lektioner, vikarien förstod inte att jag kunde ha kontroll över allt själv. När jag rörde mig bland eleverna kunde jag ibland höra hens röst över klassrummet och det märktes att jag som är under utbildning har ett helt annat synsätt. Jag blev arg över att den här personen som dessutom behagade dyka upp bakfull inte insåg att utbildning gör skillnad - både för hur jag undervisar och hur jag bemöter eleverna.

När jag tog upp skolans styrdokument visade det sig att de var ointressant läsning - åtminstone hade inte hen läst kursplaner eller värdegrund.

Jag förstår nu varför jag utbildar mig och i framtiden vill jag verka för att alla lärare ska vara behöriga i skolan.

Ett tecken på pedagogiskt tänkande?

"Ska meddelarskyddet även gälla privata företag?" tillfrågas två personer i senaste Lärarnas tidning, nr 9/11. Till artikeln
"JA!" svarar den ene och den röda texten är det jag reagerade mot.
– Vår grundinställning är positiv. Vi vill visa upp våra verksamheter och vad vi gör. Och vi ska ha samma skyldigheter och rättigheter som våra kommunala konkurrenter.
– Dock kan det vara lite känsligt när det gäller just konkurrensen till andra. Om vi planerar att etablera oss i ett område eller tänker lansera en ny pedagogisk idé så vill vi ju inte att det ska komma ut så att andra hinner före oss.
Johan Göterfelt, vd för Pysslingen AB

Den andra svarar så här:

"NEJ!
– Jag tror inte att det går att förena ett generellt meddelarskydd med den arbetsrättsliga lagstiftningen. Den innehåller ju till exempel konkurrensskyddsklausuler.
– Jag har uppfattat att diskussionen gäller möjligheten att föra ut information när barn far illa. Där är vår inställning solklar, sådant ska fram. Det har jag dessutom uppfattat att det färska förslaget till Lex Sarah på skol­området ska se till."
Per Ledin, vd för Kunskaps­skolan AB.

Vad då konkurrens? Undrar jag. Det här gäller väl en likvärdig utbildning, en demokratisk rättighet och varför ska inte alla få del av nya pedagogiska idéer? Går inte det emot hela skolans idé? Alla borde väl få del i utvecklingen. Finns det en ny pedagogisk idé så måste den ju fram och synas i sömmarna. Därefter kan det som var bra införlivas på skolor där det passar.

Jag blir rädd av de här företagssynsätten.

Fortsättning från igår

Apropå gårdagens inlägg...
Men jag blir nyfiken på om hjärnan kan få olika struktur beroende på om den skolas i utantill inlärning eller i olika sökmetoder för att hitta och välja faktan som är nödvändig för stunden. Även om men bara lär sig den senare varianten är det då ändå bra att lära sig utan till också? Hur mycket kan hjärnan ta in innan den blir utbränd? Eller snarare med vilken hastighet? Hur många Mbit/sekund?

onsdag 4 maj 2011

Var har den blivande läraren hållit hus?

Reflektion över bloggdöden. Alternativt koman. Nu tycks bloggen ligga på uppvaket och fundera över terminen som gått. I stället för att blogga som kan vara asocialt i vissa sammanhang, som t ex hemma, så har vi ägnat oss åt korsordslösning. Främst DN:s. Ett roligt grupparbete och eftersom vi alla gått i skola på 90-talet har vi gedigen kunskap i att leta fakta. Fakta som vissa nog anser att man borde kunna under dygnets alla timmar, men som jag tycker inte alltid är så nödvändig att belamra hjärnan med.

måndag 2 maj 2011

Etthundra och en

Trögt. Det hundrade inlägget blev som en gräns. Jag har inte förmått skriva något sedan jag upptäckte det. Det här är början på kapitel två...

lördag 5 februari 2011

Min lärstil

Informationstexten om min mest dominanta lärstil gav mig ett gott skratt:

Typ 2 Assimileraren (förklararen) vill ha teori och fakta, lyssnar på experter, tänker igenom idéer och ställer sig frågan: Vad är viktigt inom området? Assimileraren lär sig genom experter, föreläsningar, processgenomgångar och egen forskning. Assimileraren föredrar att läsa manualer framför att pröva sig fram, men har också glädje av lärarledda lektioner och föreläsningar där grundläggande begrepp tas upp. Då får han/hon en bra grund av teorier att använda när han/hon skapar modeller av verkligheten. Assimileraren föredrar ofta att arbeta på egen hand och tenderar att sitta tyst och bli inåtvänd i gruppdiskussioner. Nyckelfrågan för assimileraren är Vad?

Jag måste erkänna att jag verkligen läser manualer noggrannt...

Källa:

David Kolb

Vilken lärstil har du?
Mitt reslutat blev såhär. Undra vad jag ska göra med det?
Bör jag tänka på något särskilt när jag vill lära mig något eller bör jag träna på de andra lärstilarna?

torsdag 3 februari 2011

Barkbröd

Dagens kulinariska upplevelse: Barkbröd

Barkbröd är det nya svarta. Hejdå surdeg! Hej barkbröd! Gott är det!
Ja eller varför inte baka ett surdegsbröd på barkmjöl? Det måste väl bli hälsa i kubik!
Barkmjöl lär vara rikt på allehanda nyttigheter och är dessutom glutenfritt, kolla vad andra skrivit och sagt:

Länkar om barkbröd.
SVT nr 1
TV4 nr 1

Tröjfabriken

Här tillverkas det tröjor på löpande band. Efter en dags arbete värker ryggen. Hur går det egentligen till när tröjorna i affären tillverkas?
Ärmar i hög väntar på nästa steg i processen.
Nu är det dags för fikarast.

tisdag 1 februari 2011

Sommarminne


På tunnelbanan på väg hem efter att ha tagit del av ett samtal om klass, funderade jag ett slag över vilka klassresor som det inte pratats om, sen började jag läsa kurslitteratur. Samtidigt lyssnade jag på vad ungdomarna bredvid mig pratade om. Dalmatinerhunden som satt bredvid hade fått dem att börja prata om djur som var albino och den ena förklarade för den andra att det finns albino inom alla arter. Och vad som fascinerade mest gick inte att ta miste på för det sas flera gånger "en vit tiger kan du fatta? en vit tiger kan du tänka dig?". Då frågade jag mig om det var en albinosnigel jag träffat på i somras som till och med uppmärksammats i ett vykort till en vän som är biolog.


Denna snigel förundrade mig när jag var på promenad på Sydkoster i somras.

Etnografisk fältstudie

I utbildningen ska vi i pågående kurs genomföra en etnografisk fältstudie. Grupparbetet började i kaos och alla i gruppens viljor pekade åt olika håll. Det började med tema döden som sen byttes till hantverk trots att vi skrivit ett korrekt PM till första idén... Veckan avslutades med att vi förutsättningslöst satte oss på varsin tunnelbana och började observera. Dagen före återsamling och handledning mötes våra vägar och idag hittade vi vår gemensamma skärningspunkt. Vi har hittat vårt fält och idé till metod snart har vi stämt träff med informanterna också!
Ovisshetens dimma har lättat och gruppen som tidigare gjort en fältstudie tillsammans blixtrar åter till!

lördag 29 januari 2011

150 blir 100


Under höstterminen testade jag att studera 150%. Jag studerade skolämnet slöjd på halvfart, inriktning textil. Det kommer jag inte klara den här terminen och jag känner lättnad över mitt beslut. Nu kommer jag ha tid för mina vänner och andra egna projekt. I väntan på att uppta de studierna följer jag bloggen Textil Tendens.

tisdag 18 januari 2011

Individualisering?

Läs artikeln Bevare oss för individualiseringen.
Den är från 2007 men högst intressant!

Lästips:

"Bilden och texten: En studie av ljusets och seendets pedagogik". En avhandling av Olle Jonsson

söndag 2 januari 2011

Tantrix

Jag klarade till slut sista brickan i Tantrix som patiens. Jag började med tre brickor, en bricka dras i taget och en ögla i den färg som brickan med högst nummer har på baksidan byggs. Nu är det 30 brickor som bildar en röd ögla.
Visuell perception, logiskt matematiskt tänkande och förmåga att se helheten krävs och kan utvecklas i detta spel.

lördag 1 januari 2011