Nyfiket och ärligt

Nu är jag mitt uppe i min första termin som lärare. Det är så mycket nytt att energin inte räcker till att tänka helt klart när det gäller det väsentliga i läraruppdraget. Undervisningen. Varför sitter det inte i ryggmärgen efter terminer av VFU? Varför innehöll inte min lärarutbildning självklarheterna jag lärde mig på ena folkhögskoleutbildningen? Det är nog just där en av de felande länkarna är.

Jag lever inte upp till mitt motto nyfiket och ärligt. Jag tror jag glömt bort transparensen. Jag har glömt att nyfiket och ärligt handlar om meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet.

Varför ska eleverna göra det de gör? Hur länge och på vilket sätt?

En tanke om utbildning

Jag tänkte på idén om utbildning som utveckling och gestaltningen av det som ett ihopskrynklat papper som slätas ut 

och att det kan förkastas med bilden av utbildning som ett inte lika linjärt och kontrollerbart växande som då skulle kunna innebära att det ihopknölade pappret får sällskap av fler ihopknölade papper eller att de ihopknölade pappret blir till en origami-fågel som blir till en origami-groda eller till en bunt papper....

Syns inte, finns inte

Jag tänker alltså finns jag? Nä.

Du ser mig alltså finns jag. Inget enkelriktat utan dynamiskt samtidigt transversalt. Vi ser varandra alltså finns vi. Vi blir till i mötet med varandra, vi bekräftar varandras existens - jag ser dig, ser du mig?

Det finns många sätt att bli osynliggjord på. Förnekad existens.

Att bli förgivettagen är en.