Att hitta lärarrollen

Det här inlägget avslutar mitt bloggande i kursen Visuell kommunikation 15hp vid Konstfack.

När jag går igenom mina gamla inlägg ser jag att jag gjort lite mer än så många inlägg som minimigränsen. Jag har också i enlighet med uppmaningarna vid starten lyckats lägga in bilder och filmer kopplade till kursen. En glad överraskning för mig är att hela 15 inlägg direkt speglar mitt sätt att lära. Jag var rädd att det skulle vara färre. De andra inläggen handlar om saker utanför kursen, motståndet mot att blogga eller är korta observationer från till exempel VFU:n. Jag har hittat fem olika sätt jag lär mig på som går att utläsa ur bloggen.
1. Det tydligaste exemplet är de två ordlistorna som finns som jag tycker visar på att jag lär mig när jag måste förklara för någon annan, fast här visserligen bara genom monolog.

2. Och då kommer vi genast till nästa, att jag lär mig/blir till i dialog med andra, precis som Lacans spegelteori, men det är inte bara en erfarenhet från bloggen, utan också från det verkliga mötet med mina klasskamrater vilka är helt fantastiska att prata med och utan dem hade studierna varken blivit så begripliga eller roliga som de nu är.

3. Ett tredje sätt jag lär mig på är att tillämpa en slags eklekticism, koppla samman de nya kunskaperna med tidigare. För då får jag en större helhetskänsla och det blir som att komma ett steg närmre svaret på meningen med livet och därmed höjs också KASAM, den personliga känslan av sammanhang (se Aaron Antonovsky). Det extremaste exemplet på det är hur jag kunde koppla samman Ulf Klaréns föreläsning med mina tidigare litteraturvetenskapliga studier i tyska...

4. Den fjärde och femte lärstilen liknar varandra för båda handlar om att prova och försöka, men på olika sätt. Till exempel så öppnade jag ett program i datorn och började trycka på alla knappar och funktioner. Jag ser vad som händer och efter ett tag har jag lärt mig, givetvis med hjälp av intuitionen, min implicita kunskap (se Peter Gärdenfors).

5. Det andra sättet innebär att jag fått ny kunskap men behöver prova den i ett nytt sammanhang innan jag har befäst den. Kan man säga att jag försöker tillgodogöra mig kunskap på ett hermeneutiskt vis?

Andra saker som jag vet varit viktiga här på Konstfack är den positiva stämningen till studenterna och att jag har en känsla av att Konstfack vill att jag ska klara mina studier; jag fick hjälp med talböcker. Även om jag är en tvärtemot-person som gillar att jobba i motvind så tar det ändå mindre energi att studera i medvind. En annan viktig aspekt som jag inte har visat i min blogg är den inspirerande kurslitteraturen. Det är verkligen inte alltid som kurslitteratur går så lätt att läsa för mig.

Visuell retorik tycker jag hade ett bra och överskådligt upplägg, men precis som Tomas Koppfelt förklarade kändes texterna för korta och tunna på innehåll. Jag reagerade även på den förenklade synen på genus i boken och tog upp det med Tomas. Han vet ju visserligen att man kan se saken på fler sätt men vet eleven eller läraren som håller i boken det? Det gör mig rädd för jag vill bli en lärare som förändrar världen bland annat inom det området.

I Möten med bilder blev jag överraskad av att den också hade ett genus- och feministiskt perspektiv och jag saknar att det inte togs upp mer i kursen, men jag anar att det kommer i nästa. Det är både inspiration från denna bok och Tomas Koppfelts föreläsningar som har lett till mitt val av ämne för en C-uppsats i tyska.

Kapitlet i Tankens vindlar vi skulle läsa var först helt obegripligt, men nu har jag lärt mig orden implicit och explicit som tidigare satte käppar i hjulet för mig. När jag började läsa boken från början blev det mer och mer begripligt och det är nog min favoritbok just nu, mycket för att den utmanar mig intellektuellt.

Praktisk lärarkunskap och Vad färg är har jag inte mycket att säga om, det var tydligt innehåll utan krusiduller.

Processen i fältstudien – Lärande, kropp och rum
I resultatet av min fältstudie kan man tydligt se vilken föreläsare som inspirerat mig mest under kursen: Ulf Klarén. Jag tror det återigen beror på helhetsskapandet. Hans ämne var tvärvetenskapligt och det berörde många av mina intresseområden.

När jag före den Verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) ställde upp en liten plan för min fältstudie hade jag aldrig förväntat mig det som blev. Först var jag osäker på vad jag ville undersöka. Uppgiften kallades Lärande, kropp och rum.

Då kom jag på att jag ju hade kursplanen för kursen och läste således mål och innehåll i kursen och fann att alla punkter kunde bockas av utom "reflektion krig lärarrollen", aha då är det ju den jag ska undersöka!

Såhär såg det ut i början:
"Undersöka lärarens non-verbala språk i klassrummet
Metoder: observera, teckna, anteckna
Frågor: Vad har hon på sig? Var finns hon i klassrummet? Hur ser kroppsspråket ut? Hur mycket pratar hon?"

Första och andra VFU-dagen antecknade jag allt min handledare gjorde. Jag gjorde skisser av klassrummet och hur de vuxna stod och satt i klassrummet. Jag skrev om ergonomin, jag påbörjade en lista med saker och förhållningssätt som skulle finnas i min drömskola. Min handledare gav mig i uppdrag att hålla bildlektionerna så jag planerade en typ av lektion för 7:or och 8:or och en för 9:orna. Det blev verkligen välgenomtänkta lektioner. Därför blev de lätta att genomföra på alla punkter utom en, ibland blev ljudnivån så hög att jag inte fick någon kontakt med eleverna. Det var en lärorik dag för mig. Jag och min handledare utvärderade lektionerna sedan. Jag uppskattar verkligen att få utvärdera det jag gör.

När jag kom tillbaka till Konstfack bestod mitt material av anteckningar, skisser och foton som handledaren tagit av mig när jag höll lektionerna. Jag bestämde mig för att berätta om hur jag hittar lärarrollen. En utförlig tankekarta och bildmanus tillverkade jag och började arbeta utifrån dem fast den tekniska vägen till mitt mål var oklar. Det fungerade inte, det jag ville berätta från VFU:n, och jag fick tänka om.
Jag begränsade temat ännu mer. Det som nu växte fram var ett nördigt och smått insnöat stycke, men det var en personlig berättelse. Den innehåller en viktig detalj från mina anteckningar under första VFU-veckan: varje dag antecknade jag vad min handledare hade på sig. Den digitala berättelsen har färgen på min handledares kläder som utgångspunkt men frågorna förökar sig lätt och ämnet växer snabbt när första frågan är ställd: "Vad har färgen för betydelse för lärandet?" och när jag gör läraren till en del av rummet.





Vad tar jag med mig från den här kursen?
Ett av de starkaste intrycken är ironin mellan kursens namn Visuell kommunikation och den förvirrade kommunikationen inom institutionen och mellan institutionen och studenterna som jag stundom upplevt. Kanske var det en visuell gestaltning av hur man kan göra? Sen är det upp till oss studenter att ta till oss upplevelsen som en lärdom och i mitt fall som ett sätt på vilket jag inte vill att kommunikation fungerar. Min handledare ville också att jag skulle delge min informationsteori om hur information ska presenteras för att den ska nå fram till eleverna och än så länge har jag bara gissningar eller abstrakta teorier som jag hoppas kan bli konkreta när jag väl börjar arbeta som lärare.

Till sist har jag lärt mig att det är en bra början att utgå ifrån mitt lärande för att förstå andras lärande och om jag ska uppbära lärarskapet måste jag hitta min lärarroll, den gjord för mig.