Jag hoppas alltid på förändring. Livet ska vara som ett brusande, flödande vattenfall. Nya utmaningar ska outsinligt skölja över en och inga tankar eller tankemönster ska stagnera.
Nästa termin ska jag åter tillbaka till den senaste VFU:n. Det känns sådär efter mötet med de homofoba eleverna och det uteblivna stödet från handledarna. I olusten kan jag dock glädja mig att jag inte lever under hot om dödsstraff..
Kanske har en flod svept förbi och hösten blir annorlunda?
Både för mig och våra medmänniskor i Uganda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar